For the English version, please scroll down the page
Artist Statement
Järnsmidet i de nordiska länderna har en lång tradition. Metallen rör sej under hammarslagen på samma sätt nu som för 2000 år sedan. Idag finns det dock folk, som tror att alla svarta järnföremål är smide. Inget kunde vara mer missvisande. Smide är termoplastisk deformation. Resten kan kallas metallarbete.
När jag började smida i början av nittiotalet tillverkade jag traditionella föremål, som knivar, gångjärn, handtag, yxor, ljusstakar, krokar och spik. (Jag hatar spik). En dag föll min blick på en bit järn som låg på golvet i smedjan och plötsligt såg jag en figur inne i järnet. Det var magiskt – jag smidde en liten sittande filosof. Kanske det var ett självporträtt.
2004 började jag ställa ut tillsammans med bildkonstnären Tanja Aumanen. Vi började göra gemensamma verk, kombinerade smide och måleri. Vi fick inbjudningar till utställningar i Italien, Tyskland, Turkiet och Australien. Vi gjorde också offentlig konst till skolor och företag. År 2011 flyttade jag med familjen till Jämtland och Tanja blev kvar i Finland, så nu gör vi mest egna arbeten.
Jag är fascinerad av processen där en drake långsamt kryper fram ur ändan på en glödande järnstång och att kombinera det anspråkslösa smidda järnet med andra material som sten, glas, trä eller metaller av andra färger. Mina skulpturer smider jag helst i ett enda stycke, man kan verkligen se alla hammarslag likt penseldragen på en oljemålares duk. I mina verk försöker jag fånga ögonblicket, stämningen. Jag gillar humor, lek och ironi – men också bottenlös sorg. Det ger bra balans. Mitt mål är att göra konst som berör vanliga människor.
Artist Statement
The forging of iron has a long tradition in the Nordic countries. The metal moves under the blows of the hammer in the same way now as it did 2000 years ago. Sadly, many people today believe that all black objects of metal are forged. That is not true, of course. Blacksmithing - the forging of iron - is thermoplastic deformation. The rest is metalwork.
When I started to forge in 1991 I learned to make traditional items like knives, hinges, handles, axes, candlesticks, hooks and nails. (I hate nails). One day I noticed a piece of scrap iron on the floor in my smithy, and suddenly I saw a figure inside that piece. It was a magic moment – I hammered out a small, sitting philosopher. Maybe it was myself.
2004 I started to exhibit together with artist painter Tanja Aumanen. We started to make common works, combining wrought iron with paintings. We got invitations for exhibitions in Italy, Germany, Turkey and Australia. We also made public art, works for schools and enterprises. In 2011 I moved with my family to Jämtland in Sweden and Tanja staid in Finland, so now we mostly make our own works again.
I am fascinated by the process where one can see a dragon slowly creeping out of the end of a glowing iron bar. Also, I like to combine the modest iron with other materials like wood, glass, stone or other colourful metals. I like to forge my sculptures out of one piece of iron, thus one can see all the hammerblows, like the marks of a painter’s brush in an oilpainting.
In my works I try to catch the moment, the feeling. I like play, humor, irony – but also sorrow beyond words. It gives a good balance. My goal is to make art that is touching the minds of ordinary people.